Sist men inte sämst

torsdag 8 juli 2010

San Francisco, CA

Då hade vi till slut kommit fram till resans sista dag. I morgon bär det av hemmåt igen. Vi måste medge att vi börjar känna oss lite mätta på turistande. Idag hade vi ingen aning om vad vi skulle göra. Vi hade alltså en helt ledig dag i en av världens bästa städer. Synd om oss!!!

Så vi gjorde det vi är bäst på - frukost på Starbucks och sedan tänkte vi bara titta lite i den stora Westfield-gallerian nere på Market Street. Hmm... vi får nog erkänna att tittandet resulterade i en hel del shopping. Det blev bland annat nya klockor till både Ninndill och Kadojkan. De är sååå coola!

Lunch inhandlades på vår favorit-ta-själv-deli-butik på nedervåningen i Westfield. Ninndill hade efter lite googlande hittat det trevligaste picnickstället i centrala San Francisco. En grym takterass/trädgård ovanpå Crocker-gallerian på Post Street. En lugn oas 3 våningar upp. Det verkade vara lite av en dold pärla med många bänkar, växtlighet och en fontän. På väg därifrån insåg vi att gallerian faktiskt hade två olika takterasser. Det är bara välja sin favorit. Vi spenderade ett par timmar i solen uppe på taket med god mat och bra böcker medan spårvagnar, utryckningsfordon och turister ihärdigt fortsatte med sina aktiviteter nere på gatan. När solen försvann bakom en skyskrapa, blev det kallt och vi begav oss därifrån. Efter lite mer strosande längs med Market Street råkade vi gå på en turistinformation. Lite botanisering bland deras brochyrer resulterade i att vi beslutade oss för att ta oss till Fishermans's Wharf och till Boudin's Bakery. De har bakat surdegsbröd till Kalifornienbor sedan guldrushens dagar - med samma moderdeg hela tiden. Det enda som Mamma Boudin räddade i den stora jordbävningen och branden 1906 var degen, som gjorde att de kunde rädda och fortsätta sin verksamhet. En rolig detalj är att de har en speciell sorts bakterier i sin deg, Lactobacillus sanfrancisco, som bara kan överleva i San Franciscos speciella klimat - så det är inte läga för någon outsourcing här inte. Vi tog en tur i deras bageri och utställning innan vi satte oss i deras restaurang och beställde middag. Behöver vi tala om att alla deras rätter kommer med surdegsbröd i någon form. Vi kan varmt rekommendera lax- eller crabcake-burgare med rostat surdegsbröd istället för vanligt tråkigt hamburgerbröd. Mums!
Vi tog oss hem från Fisherman's Wharf med Mason-Powel spårvagnen och träffade där några personer som var på konferens med en organisation som jobbar för kvinnors rättigheter, bland annat för att bekämpa trafficking och prostitution. De berättade beundrande att de idag lärt sig att Sverige är det enda landet i världen där det är förbjudet att köpa sex. I de flesta länder är det förbjudet att sälja, men inte att köpa.

Väl hemma påbärjade vi arbetet med att försöka packa ihop alla våra saker och stänga våra väskor. Behöver vi säga att det var lite knivigt? I morgon bär det av hemmåt, så vi får bara tacka för oss och säga hej då till det här landet för den här gången. På återseende!

Over and Out!
Kram från Ninndill & Kadojkan

Read more...

Mat-turism

onsdag 7 juli 2010

San Francisco, CA

Idag har vi firat Kadojkans födelsedag. Eller i alla fall i förmiddags. Kadojkan fyller egentligen år någonstans mitt över Atlanten på lördag, men eftersom det dygnet alltså kommer bli lite kortare, så lånade vi ett par timmar av idag istället. Vi firade på allra bästa sätt med världens/resans/San Franciscos bästa brunch. Ninndill överraskade Kadojkan med det i morse och vi begav oss därför till Washington Square och stadsdelen Pacific Heights och kvarteren runt Little Italy. Brunchen intogs på restaurangen Mama's Cafe. Väl där visade det sig att vi inte var de enda som kommit på denna briljanta idé en onsdagsförmiddag i början av juli. Efter 45 minuter fick vi i alla fall ett bord och ganska snart även mat. Massor med färsk frukt, god yoghurt, äggröra med lax, stekt potatis, baguette, 3 sorters french toasts, hemgjord sylt och kaffe i överflöd. Att döma av alla tidningsutklipp och diplom på väggarna förstod vi att detta nog var ett ganska välkänt och välrenommerat ställe. Vi kan bara instämma i alla ovationer och rekomendationer. Om ni kommer får ni inte missa deras french toast med banan och choklad. Var inte rädd för att köa för bord. Det är väl värt all väntan.

http://www.mamas-sf.com/


Vi hade en rolig servitris som inte kunde hålla sig från att fråga om IKEA och H&M är lika populärt i Sverige som i USA. När vi mätta och belåtna rullade ut från restaurangen, insåg vi att Telegraph Hill och Coit Tower låg två kvarter bort, så vi passade på att gå dit när vi ändå var i krokarna. Det visade sig att det var en ordentlig uppförsbacke, men utsiken var väl värd mödan. har vi sagt att San Francisco är grymt backigt?

Därefter åkte vi hem till hotellet och hämtade bilen och begav oss mot de nordöstra delarna av staden och en viss känd röd bro. Vi körde fram och tillbaka till utsiktsplatsen på andra sidan bron och tog ett gäng fina bilder. Ninndill kände sig som hemma med utsikten, eftersom denna bro även pryder hennes vardagsrumsvägg. Nästa stopp blev Golden Gate Park, som faktiskt inte ligger vid Golden Gate bron, utan i de västra delarna av staden. Vårt första intryck av parken är att det är väldigt lätt att köra fel. Vårt andra intryck är att den är väldigt fin. Det finns många roliga muséer och trädgårdar. Vi besökte The Japaneese Tea Garden och efter en liten rundvandring fortsatte vi matturismen med japanskt te i deras tepaviljong. Eftersom det idag är den sjunde dagen i den sjunde månaden följde vi den japanska traditionen med att skriva sin önskan på en färgglad lapp och hänga i ett bambuträd. Det sägs att de önskningar som görs idag har större chans att gå i uppfyllelse.

När vi var i den japanska trädgården passade vi på att fråga de som jobbade där om de kunde rekommendera någon bra japansk restaurang. Vi fick tips om en koreansk.

Så efter lite mer rundvandring i Golden Gate Park fortsatte vår matturism till en koreansk Barbequerestaurang på Geary Boulevard. Det var roligt, gott och helt nytt för oss. En massa rolig mat som vi inte sätt förut. Allt var gott utom de torkade koreanska småfiskarna. Det var väldigt hemtrevligt och det kändes nästan som att vi satt hemma hos restaurangägarna. De åt nämligen sin egen kvällsmat vid bordet bredvid, vilket var bra så att vi kunde tjuvkika lite på hur man skulle göra. När vi frågade vad restaturangens namn "Hanuri" betydde, visade det sig mycket passande betyda "We are family". Det enda som resturangägaren visste om Sverige var att vi har ett bra välfärdssytem och höga skatter. I övrigt trodde han som alla andra att Schweiz och Sverige är samma land och att vår huvudstad är Oslo. Vi kan varmt rekommendera även denna restaurang. Den ligger långt bort från alla turistkvarter och känns väldigt genuin, vilket var precis det omdömme som även vår japanska tipserska gav.

http://www.hanuribbq.com/
Sedan var det dags att dra oss tillbaka till våra egna kvarter i China town och parkera bilen. Det blev lite late night shopping innan vi sa godnatt till San Francisco för idag.

Read more...

Wicked cookies

tisdag 6 juli 2010

San Francisco, CA

Planerna för dagen var att ta sig ut till Fisherman's Wharf och ta båten ut till Alcatraz. Det gick så där. Vid färjeterminalen skrattade de bara åt oss. Nästa lediga tur ut till den gamla fängelseön var på fredag eftermiddag. Jaha, man skulle alltså bokat biljetter på nätet. Det hade vi ingen aning om. Ett hett tips till alla som har tänkt sig att åka till San Franscisco och Alcatraz - Boka i förväg!!! Vi åker hem på fredag, så vi får helt enkelt se till att komma tillbaka till San Francisco och Alcatraz någon annan gång.

Vi fick alltså ta att tänka om. Vi hade nu "fått" en dag helt utan planer och beslutade att istället ta dagen som den kom och spontanturistade gärnet. Så här klockan halv tolv på kvällen kan vi inte annat än att konstatera att vi är väldigt nöjda med dagen.

I morse gick vi ner till Embarcadero, där vi tittade på roliga konstverk/fontäner, Farmers market och en utställning om Peter Pan. Därifrån tog vi spårvagnen till Fisherman's Wharf, där vi alltså inte fick biljetter till Alcatraz. Istället tittade vi på Fisherman's Wharf och hamnkvarteren och tog oss bort till Table Car turntable, där de gamla spårvagnarna vänds för hand. Vi tog en tur upp för kullarna med den klassiska Powel-Market spårvagnslinjen. Och ja, man får faktsiskt hänga på sidorna precis som de gör i alla filmer :) - och man behöver inte skriva under något papper om att man åker med språvagnen på egen risk innan man går ombord!



Efter en titt på världens brantaste gata, Lumbard Street, som numer är världens krogigaste, blev det lunch i gallerian Westfield vid Union Square. Vi kan varmt rekomendera Deli-butiken. Mums...

Ett besök på Apple Store resulterade i en ny iPod. Vi tod därefter en tur i China Town och gick till Golden Gate Fortune Cookies Bakery. Här föds Fortune Cookies, eller i alla fall den goda sorten och inte sådana där torra tråkiga saker man brukar få på snabbmatsställen. Vi möttes av en gammal kinesisk man. Ninndill tyckte han var lite läskig när han röt obegripliga saker på knappt förståelig engelska. Han dock delade ut en massa gratisprover av runda nybakade varma kakor - dvs innan de formats till fortune cookies. Vi köpte i alla fall en påse kakor med chokladsmak och satte oss på närmaste Starbucks för en eftermiddagsfika. Latte och lyckokakor är en bra kombination. En av våra fortunes löd att vi idag skulle lyssna på vår spontana sida. Något som vi anammat fullt ut.

Efter lite mer åkande med spårvagnarna upp och ner för de branta kullarna, besökte vi Top of the Mark, dvs utsiktsvåningen högst upp på Mark Hopkins and Fairmont Hotel. Det är gratis att åka upp, eller man kanske kan säga att det kostar runt 10 dollar, men då ingår ett glas vin i baren och ett bord med en fantastisk utsikt över hela staden och San Francisco Bay.

Efter lite vila på hotellrummet (dvs Kadojkan var tvungen att leka lite med sin nya iPod), kom vi på att det skulle vara roligt att se en musikal och kom fram till att Wicked spelas här just nu, varpå vi beslutade oss för att köpa biljetter till i morgon kväll. Vi begav oss till Teatern, och i kön insåg vi att kvällens föreställning började om en halvtimme. Det fanns biljetter till den, så vi beslutade att ta dem istället. Innan föreställningen började kastade vi i oss middag på närmaste Burger King. Kadojkan har helt anammat det här med den gröna livsstilen som förespråkas i Kalifornien, och kastade alla rester i återvinningssoporna. Även den röda plastbrickan fick följa med...

Nu hemkomna efter att ha tittat på Wicked - som var grym, kan vi helt enkelt bara konstatera att det här med spontanturistandet var ett vinnande koncept.

Read more...

Gilroy Girls

måndag 5 juli 2010

Monterey, CA - Gilroy, CA - San Francisco, CA

Vissa dagar är man mer motiverad än annars att stiga upp. Idag var en sådan dag. Idag bar det nämligen av till Gilroy Premium Outlets. Vi var helt inställda på att göra av med massor med pengar och komma hem med massor av roliga saker. Tänk att precis så blev det. Men faktiskt med rätt mycket pengar kvar.

Outlet-byn med affärer var rätt stor och utspridd så det tog ett tag att ta sig runt. Det fanns också många affärer som vi inte var intresserade av så på det hela taget blev det rätt mycket promenerande också. De trötta fötterna vittnar om det.

Vi vill inte avslöja alla fynden, det är en del presenter, men det blev också klänningar, tröjor, skor och väskor. Kul! 8 (ja, åtta!) timmar senare var vi så trötta att vi knappt hittade tillbaka till motorvägen. Den tog oss till slut i alla fall mot San Francisco. Ett litet middagsstopp på vägen gjorde att Kadojakn äntligen fick den mexikanska såsen Mole som hon längtat och tjatat om de senaste veckorna. Mole är en sås med 36 ingredienser (varav en är choklad!) och smaken är svår att förklara mer än mycket god. Inte alls så kryddstark som man kan tänka sig så prova gärna nästa gång du ser det på en meny.

Vi kom till San Fracsisco ganska sent, hittade hotellet med hjälp av GPS och några bussfiler. Hotellet ligger bland i kvarteren kring Union Square, precis innanför portarna till China Town. Mitt i smeten av allt vi vill se. Vi har dock inte sett så mycket av staden än - bara tagit reda på var närmsta Strarbucks ligger :)

Read more...

Happy 4th of July!

söndag 4 juli 2010

Salinas, CA - Monterey, CA

Okej, vi ska inte berätta var vi åt frukost men vi kan berätta att en av de andra kunderna trodde att vi var systrar och önskade oss glad fjärde juli. Undrar om det är ett tecken på att vi rest ihop länge nu - att vi börjar se ut som att vi är släkt. Vi glömde fråga vem av oss som då skulle vara äldst... :-)

Efter frukost körde vi direkt till Monteray och Monterey Bay Aquraium. Det är ett av världens bästa akvarier och vi gillade det mycket. Kadojkan blev väldigt facinerad av hur det stora stimmet med sardiner simmade runt barakudorna och Ninndill tyckte bäst om uttrarna. Vi blev båda förvånade över hur mjuk en sjögurka kan vara och att en sjöstjärna som känns så hård, verkar kunna böja sina armar lite hur som helst. Efter en liten tur i butiken gick vi ut och insåg att det gått rätt många timmar. Tiden går fort när man har roligt.

Vi ni också titta lite på uttrarna så ha de en engen web-kamera:
http://www.montereybayaquarium.org/efc/efc_otter/otter_cam.aspx

Vi lärde känna Monterey lite bättre genom att hitta vårt hotell inne i stan och sedan gå ett varv. Vi gick runt på Fisherman's Warf, köpte glass, tittade på sälarna som bor inne i hamnen, lyssnade på trummuppvisning och tittade på folk. Stämmninen var på topp och vi gillade genast staden. Jämfört med vår förra erfarenhet av nationaldagen här i USA så firade de mer här på västkusten - med picknick, bad eller som vi: ett besök på akvariet.

Vi tyckte så mycket om akvariet att vi tog en tur till framåt kvällen, biljetterna gällde för inträde hela dagen. På kvällen var det lite mindre folk och uttrarna var på mer lek-humör. Dessutom var det vinprovning och jazzmusik. Mycket trevligt att utnyttja akvariet så.

Kvällens höjdpunkt var dock Avatar i 3D på IMAX-bion. Kadojkan hade inte sett den och Ninndill ville gärna se den igen. Två och en halv timme senare var vi mycket nöjda med filmen, och önskade oss både en lite drake att flyga runt på :)

Vi gick genom Monterey hem och blev lite besvikna på nattlivet, två engelska pubbar var allt vi hittade så kvällen blev ganska lugn. Men vi måste ju ladda inför morgondagen, mer om det senare....

Read more...

Dagen då adjektiven tog slut

lördag 3 juli 2010

San Simeon, CA - Big Sur, CA - Salinas, CA

Om vi har sagt att Hignway 1 varit vacker tidigare, så räcker "vackert" inte längre till för att beskriva dagens vyer och upplevelser. Adjektiven räcker helt enkelt inte längre till. Highway 1 från San Simeon upp mot Monterey Bay måste helt enkelt vara paradiset på jorden. Sträckan, som brukar benämnas som Big Sur, har beskrivits som det mest storslagna mötet mellan land och hav i världen. Vi kan bara hålla med.

En av de absoluta höjdpunkterna var Ragged Point Inn, där Doctor Caffeine förutom att erbjuda en fantastisk utsikt även gav oss varsin latte. Vi blev lite avundsjuka när han berättade att han och hans fru turistat här för 4 år sedan, varpå de genast åkte hem till Lake Tahoe, packade väskorna och flyttade till Big Sur för att öppna hotell, restaurang och espressobar.


Vi hälsade även på hos en elefantsälsfamilj, som låg på stranden och fick tiden att gå. Undrar just vem som hade roligast. Vi som tittade på dem, eller de som tittade på oss.

Varje krök av den smala vindlande vägen bjöd på än mer hänförande vyer. Bixby Creek Bridge byggdes 1932 och är 79 meter hög. Det var här som Highway 1 utnämndes till den första naturskönavägen i Kalifornien. Vi kan bara hålla med!

Om paradiset finns på jorden, så ligger det längs med Highway 1. Vi hittade en liten udde, som inte går att beskriva med ord. Bilderna gör det inte rättvisa, men ni kanske får ett humm om vad vi menar.

När vi hade ont i ögonen av allt fint som vi sett begav vi oss mot nattens motell i Salinas. Kvällen bjöd på sportunderhållning i form av Kaliforniens ungdomsmästerskap i Softball. Vi såg South Hills Stars slå Velocity. Vi vet dock inte riktigt hur det gick till. Reglerna verkar skilja sig både från brännboll och baseball, men Stars-tjejerna såg i alla fall gladast ut när matchen var slut, så vi tror att de vann :)

Till vår lycka och stora förtjusning insåg vi att det fanns ett Olive Garden i stan. För er som har läst vår förra blogg, vet att vi har många glada minnen från denna restaurang (http://ninndillkadojkan.blogspot.com/2008/06/sweet-home-alabama.html). Vi kan bara meddela att vitlöksbröden fortfarande ser ut och smakar som korvbröd med vitlökspulver på, att maten är fortfarande god men att Italien inte heller ligger i Kalifornien.

Read more...

The Enchanted Hill

fredag 2 juli 2010

Santa Barbara, CA - Pismo Beach, CA - San Simeon, CA

Vi lämnade Santa Barbara ganska tidigt och gav oss ut på vägarna. Även idag var det många "oj vad fint" och "kolla där då". Highway 1 tog oss norrut längs kusten och snart var vi utanför det tätbebyggda LA-området.

Hotellets frukost hade lite mer att önska, så dagens första stopp blev på vad ni vad i Pismo Beach. En supergullig liten kuststad med massor med surfare och inte alls lika fancy som Santa Barbara och Malibu. Bredvid Starbucks fanns även ett apotek och vi gjorde ett litet studiebesök. Den egentliga anledningen till besöket var dock de utslag som Kadojkan fått på benet för några dagar sedan. Trots ihärdig behandling med antihistaminer och kortisonkräm har de inte blivit så där speciellt mycket bättre. Den trevliga farmacevten på apoteket diagnistiserade det som utslag av Poison Oak. Vår gissning är att denna Poison Oak härstammar från Yosemite, och att utslagen kom då Kadojkan satte på sig samma byxor som hon hade på sig när vi red i bergen. Jaja, vi köpte lite mer antihistaminer och en kräm som de rekommenderade. Skulle tydligen ta ett par veckor för att läka. Det verkar vara en bra kräm, för det har redan slutat klia.

Ganska snart var vi i San Simeon, en liten by längs kusten som knappt hade funnits om det inte varit för Mr W. R. Hearst. Denna tidningsmogul följde sina drömmar och byggde sina drömmars slott uppe i bergen. Man ser det knappt från vägen men det är verkligen värt ett stopp. Vi började vår rundtur med en film om mannen och varför han byggde detta galna slott högst upp på ett berg ovanför Stilla Havet, en plats han kallade "The Enchanted Hill".
Efter det var det dags för en nästan två timmar guidad rundtur där vi fick se många vackra byggnader, två pooler, tennisbana och många antikviteter från hela världen.

Bildtext: Ninndill och Kadojkan framför ett att slottets gäststugor.

Det är amerikas variant av europeisk lyx. Mycket guld, fina tapeter, möbler och lite för mycket av allt överallt. Det byggdes på 1920-och 30-talen och består av gamla europeiska artefakter som bygdes in i den "moderna" byggnationen. Gamla grekiska kolonner, spanska kyrkoföremål och palmer från Kanarieöarna importerades och sattes samman i detta galna och gigantiska bygge.
Det som vi tyckte bäst om var att Mr Hearst inte bara byggde det för sig själv och sin familj utan bjöd in alla som var något på den tiden. Alla tidningsmänniskor, bankägare och framför allt filmstjärnor fick komma hit för längre eller kortare vistelser. De verkar ha haft väldigt roligt i alla gästrum och pooler, i biografrummet, biljadrumet, biblioteket, trädgårdarna och matsalarna. Vi kände att vi gärna varit gäster på stället. Och Mr Hearst verkade vara en mycket sympatisk människa.

På Mr Hearst tid hade han även ett privat zoo i anslutning till slottet. Detta är idag obefolkat, men ättlingar till några av djuren lever och frodas fortfarande på slottets ägor.

Läs mer om Hearst Castle här: http://www.hearstcastle.org/

Vi var tvugna att hämta oss från all denna lyx och bor i den lilla byn San Simeon, det enda som finns här är motellen på rad med varsin restaurang, vår har karaoke ikväll men inget som lockade oss. Det bästa med vårt rum är dock utsiket över havet - även från sängen.

Read more...

Hello again Highway 1

torsdag 1 juli 2010

Los Angeles, CA - Santa Monica, CA - Oxnard, CA - Santa Barbara, CA

I morse lättade vi ankar från Los Angeles, detta är ju en roadtrip och vi kan inte ligga stilla på samma ställe hur länge som helst. Vi fortsatte längs vår kompis-väg, Highway 1, norrut längs kusten och var snart i Santa Monica.

I Santa Monica gick vi ut på den kända piren och till vår förtjusning insåg vi att detta var slutet på en annan av våra kompis-vägar, Route 66. Tänk att det skulle ta oss två år att komma från starten i Chicago till slutet i Santa Monica. Piren är ett nöjesfält och turistfälla. Själva stranden och dess badvakter är förebilden för TV-serien "Baywatch". Den enda räddningsaktion vi bevittnade var den av en stackars säl som var nästan halvvägs över parkeringen.


Efter en liten tur på gågatan i centala Santa Monica med liten provsmakning av lokala specialiteter, dvs frusen yogurt med topping och frappuchino från en kedja vi beskirivit förut, körde vi vidare längs kusten.

Det var knappt att vi kunde ta in all den fina utsikten mellan berget och havet. Bilderna gör det inte rättvisa. Vattnet är blåare, bergen högre och musiken på radion bättre.



Vi cruisade därefter genom Malibu och tittade på många fatastiska hus längs stranden. Denna stad är en av många filmstjärnors favorittillhåll, men vi såg inte en enda idag heller. Vilket är nog precis vad det vill, många av husen har nämligen ganska anonyma ingångar från vägen men öppnar upp sig med stora verandor ut mot havet. Ja, husen är precis lika fina som ni tror.

I Oxnard började Kadojkans mage kurra och lunch köptes och intogs på stranden. Vi hittade på så vis en litet samhälle i Mandalay Shores med många fina hus varav flera var till salu. Vi var lite sugna på att lägga ett bud på ett som såg bra ut, men överlåter det till er som har 3-4 miljoner dollar över.

Innan vi visste ordet av var vi i Santa Barbara där vi hittade ett litet, helt nyrenoverat inn. Vi känner oss som hemma eftersom det är inrett med IKEA-möbler. Vår kvällstur av Santa Barbara innefattade inte de centra delarna eller någon pir, utan istället en pappersaffär (där vi köpte saker till våra scrapbooks som ska göras efter resan) och en bra matvarubutik (där vi köpte kvällsmat som intogs på rummet).


Read more...

Kommentera mera!

Efter lite fix och trix så kan nu alla skriva en kommentar - utan att behöva registrera sig någonstans.

Så nu är det bara att kommentera så mycket ni vill.

Read more...


  © Blogger template On The Road by Ourblogtemplates.com 2009

Back to TOP